Glömmer datorn på bussen..

Ja ni hörde rätt! Idag glömde jag min dator på bussen när jag skulle till skolan. Vem gör det förutom jag?! Då gick det upp för mig hur skrämmande beroende jag är av min lilla vita vän.

Jag kom på det när jag skulle in och ha min privatlektion och blev helt panikslagen. Eftersom i stort sätt alla äger minst en bil här i L.A är det inte så många som tar bussen, mest uteliggare och allmänt skumma människor så jag målade upp ett scenario om hur någon galning hittade min dator och därmed tillgång till allt som jag har lagrat där..Alla privata bilder 'host', arbeten, noteringar, inspelade låtar, lösenord..ALLT. Det var inte att förlora själva datorn som gjorde mig ledsen, den går ju alltid att ersätta utan allt i den! Jag blev helt hysterisk och grät och grät... ni vet när man är helt skakig och hulkar så som man gjorde när man var liten och någon på dagis drog en i håret eller hade sönder ens nya coola leksak. Typ. Kommer inte ihåg sist jag grät så mycket, jag var helt förstörd.

Haha vilken syn! Jag fick näsdukar och tycka-synd-om-klappar på axeln av klasskompisarna och alla sa samma sak. En mac laptop kvarglömd på en sunkig buss i L.A. Sista gången jag såg den datorn. Sorry. Men jag vägrade acceptera det och bestämde mig för att göra allt jag kunde för att få tillbaka den. Charissa gav mig dispans att missa min lektion eftersom hon såg hur hysterisk jag var, och jag skyndade mig mot busshållsplatsen för att få kontakt med någon som jobbade på bussbolaget. Jag hoppade gråtande på en buss och förklarade situationen för busschaffören, som var snäll och skickade ut ett meddelade, men jag fick svaret att det antagligen var kört. Ingen hade anmält en kvarglömd dator.

Jag sprang envist tillbaka till skolan och ringde kundservice (blev runtslussad och satt i kö i säkert en halvtimme men till sist kom jag fram till "rätt" person som sa att dom skulle försöka kontakta chaffören på min buss och återkomma om datorn va kvar på bussen.) Jag satte mig i biblioteket så länge och fortsatte mitt femåriga beteende och ringde hem och berättade gråtande om min förlorade lilla dator utan att bry mig om att det var fullt med studenter runtomkring mig.

Gud, nu i efterhand skrattar jag åt hur jag betedde mig den dagen.. Mitt i mitt tårfyllda samtal ringde kvinnan från bussbolaget och berättade ATT DOM HITTAT MIN DATOR!!! Åh vad glad jag blev!!! Däremot var jag tvungen att ta mig ut till bussens slutstation i Sun Valley, vilket innebar en 2 timmars reda med 1 tunnelbaneåk och 3 bussbyten (varav jag fick vänta på en buss i 40 min..) Men det var det värt!! Jag var så glad att det inte rörde mig i ryggen att det var så omständigt att åka dit. Men när jag väl hade min lilla älsklingsdator i famnen insåg jag hur matt jag var efter mina hysteriska gråtattacker och den långa bussresan att jag tog en taxi hem sen.. uuuuh vilken dag!!

Nu är det lösenord på datorn som gäller.. och ska införskaffa mig backup också.. På eftermiddagen tog jag och Pålle en promenad till Universial Studios, där vi åkte på en Studio tour. Vi såg bl. a husen som används i Desperate Housewifes (och förberedelserna för inspelningen av ett nytt avsnitt som skulle äga rum lite senare samma dag), inspelning av "Chuck" och scener från massa stora kända Hollywoodfilmer och fick se hur stuntscener gick till. Livet i Hollywood för oss, annorlunda grej att göra en random eftermiddag ;)