Merit can be bought. Passion can’t.
Låå-åång dag idag! Men jag är så nööööjd nu när jag ligger här hemma (ihopkrupen på golvet framför TVn. Det är nåt med heltäckningsmattorna som får mig att alltid hitta nåt hörn på golvet när jag ska använda min dator.)
Dom andra brukar skämta om att jag är som en liten katt som man kan hitta på alla möjliga konstiga ställen i lägenheten. Typ vid matbordsbenet, hörnet vid soffan, nedanför sminkbordet..Tja lite överallt. Låter stört och kan inte riktigt svara på varför, så vi stannar där.) Just nu känner jag mig faktiskt som en nöjd katt! Bara kurrandet som fattas!
När jag fick mitt schema kändes det spännande med alla kurser, men inte riktigt rätt på något sätt. När jag sökte till Associate of Art skröt skolan om alla spännande kurser som fanns att läsa, men som jag tidigare sa: bara 3 credits av 15 får vi välja själva. Alla andra obigatoriska för alla. 3 credits innebär alltså 2 kurser. Sen gäller det att hitta kurser som dessutom inte krockar med annat så det är ett meck. Det var därför jag blev lite besviken, kändes som jag läste så mycket som inte riktigt intresserade mig.
Hade det gällt en examen i civilekonom eller läkare är det självklart att jag hade accepterat att man måste läsa vissa ämnen för att få sin examen, men i musik? Jag kommer ju inte lyckas inom musikbranschen bara för att jag har en Associate of Art utan för vad jag kan prestera kreativt.
Att det dessutom kommer kosta allt som allt 300 000kr (då exlusive levnadskostnad) bara att ta en degree i Associate efter 18 månader fick mig också att tänka om.
Så jag har nu valt att ta Encore i Voice istället, vilket innebär att jag kan välja fritt exakt vilka kurser jag kan läsa och ingenting är obligatioriskt. Det här innebär också att jag kommer sluta skolan i mars nästa år, vilket också känns mer rätt.
Slutsats:
Jag har sett till att få ut maximalt av mina pengar genom att välja varje lektion själv, jag har "spart in" långt över 200 000kr, behöver alltså inte återvända hem med ett jättetungt lån och till sist den viktigaste anledningen: Jag kan planera mitt liv från och med mars tillsammans med Pålle!
Det finns så mycket jag vill göra tillsammans med honom och nu kommer jag att kunna planera en framtid utan väärldens bakslag ekonomiskt från L.A (Men fortfarande levt ut en av mina drömmar!). Känns så otroligt bra! 12 eller 18 månader utan Pålle? Aldrig!
(För OOOM jag har krånglat!)
Går inte in på detaljer för då skulle det här inlägget aldrig ta slut, men kortfattat har jag...
...fått en stackars tjej att svettas och pussla med mitt nya schema i två timmar (hon fick jobba övertid en fredag, tror ni det uppskattades?)
...fått kommentaren "Oh, so YOU are the famous Linda Wering.." av mannen som är Admission director (alltså chefen) med irritation i rösten
...fått en av killarna som jobbar där att igonera mig och peka på studenten BAKOM mig i kön att komma och få hjälp för att han inte orkade med mig.
...och även hört den retsamma kommentaren "Good luck with her" från en kollega till tjejen som mixade med mitt schema innan denne gick hem för dagen...
Men jag betalar ju massa pengar så då vill jag få valuta för dom också juuu. Vill alltid få som jag vill!! Envisast i stan!
Så finally, mitt optimala skräddarsydda schema!
Nu har jag 7 timmars avancerad dans i veckan (05.00 - 08.30 p.m måndagar och onsdagar tjoho?), gitarrlektion, songwriting och annat som låter spännande!
Deadline för studenter att byta kurser är nästa fredag, så jag ger kommande vecka ett försök annars knatar jag "bara" in på admission department igen (typ efter lunch så dom har stabilt blodsocker..) och byter de som inte har bra lärare/kurs.
Har ju också ställt mig i kö på en del kurser som verkade hur bra som helst men var fulla för tillfället, så man vet ju aldrig med mig- nästa vecka kanske mitt schema ser lite annorlunda ut igen- skam den som ger sig förrens man är helt nöjd ;)
Som sagt: Merit can be bought. Passion can’t.
Dom andra brukar skämta om att jag är som en liten katt som man kan hitta på alla möjliga konstiga ställen i lägenheten. Typ vid matbordsbenet, hörnet vid soffan, nedanför sminkbordet..Tja lite överallt. Låter stört och kan inte riktigt svara på varför, så vi stannar där.) Just nu känner jag mig faktiskt som en nöjd katt! Bara kurrandet som fattas!
När jag fick mitt schema kändes det spännande med alla kurser, men inte riktigt rätt på något sätt. När jag sökte till Associate of Art skröt skolan om alla spännande kurser som fanns att läsa, men som jag tidigare sa: bara 3 credits av 15 får vi välja själva. Alla andra obigatoriska för alla. 3 credits innebär alltså 2 kurser. Sen gäller det att hitta kurser som dessutom inte krockar med annat så det är ett meck. Det var därför jag blev lite besviken, kändes som jag läste så mycket som inte riktigt intresserade mig.
Hade det gällt en examen i civilekonom eller läkare är det självklart att jag hade accepterat att man måste läsa vissa ämnen för att få sin examen, men i musik? Jag kommer ju inte lyckas inom musikbranschen bara för att jag har en Associate of Art utan för vad jag kan prestera kreativt.
Att det dessutom kommer kosta allt som allt 300 000kr (då exlusive levnadskostnad) bara att ta en degree i Associate efter 18 månader fick mig också att tänka om.
Så jag har nu valt att ta Encore i Voice istället, vilket innebär att jag kan välja fritt exakt vilka kurser jag kan läsa och ingenting är obligatioriskt. Det här innebär också att jag kommer sluta skolan i mars nästa år, vilket också känns mer rätt.
Slutsats:
Jag har sett till att få ut maximalt av mina pengar genom att välja varje lektion själv, jag har "spart in" långt över 200 000kr, behöver alltså inte återvända hem med ett jättetungt lån och till sist den viktigaste anledningen: Jag kan planera mitt liv från och med mars tillsammans med Pålle!
Det finns så mycket jag vill göra tillsammans med honom och nu kommer jag att kunna planera en framtid utan väärldens bakslag ekonomiskt från L.A (Men fortfarande levt ut en av mina drömmar!). Känns så otroligt bra! 12 eller 18 månader utan Pålle? Aldrig!
Ökänd elev på Musicians Institute
(För OOOM jag har krånglat!)
Går inte in på detaljer för då skulle det här inlägget aldrig ta slut, men kortfattat har jag...
...fått en stackars tjej att svettas och pussla med mitt nya schema i två timmar (hon fick jobba övertid en fredag, tror ni det uppskattades?)
...fått kommentaren "Oh, so YOU are the famous Linda Wering.." av mannen som är Admission director (alltså chefen) med irritation i rösten
...fått en av killarna som jobbar där att igonera mig och peka på studenten BAKOM mig i kön att komma och få hjälp för att han inte orkade med mig.
...och även hört den retsamma kommentaren "Good luck with her" från en kollega till tjejen som mixade med mitt schema innan denne gick hem för dagen...
Men jag betalar ju massa pengar så då vill jag få valuta för dom också juuu. Vill alltid få som jag vill!! Envisast i stan!
Så finally, mitt optimala skräddarsydda schema!
Nu har jag 7 timmars avancerad dans i veckan (05.00 - 08.30 p.m måndagar och onsdagar tjoho?), gitarrlektion, songwriting och annat som låter spännande!
Deadline för studenter att byta kurser är nästa fredag, så jag ger kommande vecka ett försök annars knatar jag "bara" in på admission department igen (typ efter lunch så dom har stabilt blodsocker..) och byter de som inte har bra lärare/kurs.
Har ju också ställt mig i kö på en del kurser som verkade hur bra som helst men var fulla för tillfället, så man vet ju aldrig med mig- nästa vecka kanske mitt schema ser lite annorlunda ut igen- skam den som ger sig förrens man är helt nöjd ;)
Som sagt: Merit can be bought. Passion can’t.
Hade tänkt färga håret men mamma tyckte att det var ett av mina mindre smarta beslut idag. Tänkte göra det i alla fall först, men när jag tänker efter har irriterande nog mamma alltid rätt. Om jag leker frisör här hemma sitter jag väl där sen med orange/gult fläckigt hår och får höra "vad var det jag sa". Hatar det. Bäst att låta håret vara och lyssna på mamma. :)
Ååååh, kommer du hem i mars redan! Yeeeeey!
SvaraRaderaTänker på dig gumman!
Puss Annika